Om genstanden
Fyndposten består av 21 skärvor med en sammanlagd vikt av 205 g. Två av skärvorna är mynningar medan resterande utgörs av bukbitar. Två skärvor är ornerade med horisontella, grunda fåror.
Materialet representerar åtminstone sex till sju olika kärl: Kärl 1 - två bukbitar av finmagrat, ljusbrunt gods med en tjocklek av 6 mm. Kärl 2 - två bukbitar med rödbrun utsida och mörk gråbrun till mörkgrå insida. Skärvorna har något grövre magring än föregående keramik. Godstjockleken uppgår till 5 mm. Kärl 3 - fyra bukbitar av tunnväggigt, finmagrat gods med ljusbrun utsida och grå insida. Godstjockleken uppgår till 3 mm. Matskorpa på insidan. Kärl 4 - tre bukbitar, varav en eventuell skuldra, av förhållandevis grovmagrat mörkgrått gods. Varierande godstjocklek av 3 till 7 mm. Kärl 5 - en mynning och fyra fragment av spjälkad keramik. Rödbrunt, förhållandevis grovmagrat och mycket välbränt gods med kornig ytstruktur. Mynningen är rak (lige) och har en säregen utformning med en avstruken, i princip plan mynningskant. Kärl 6 - en bukbit av finmagrat, tunnväggigt gods med svartgrå utsida och brungrå insida. Ytstrukturen är kornig. Ornerad med horisontella fåror. Godstjockleken uppgår till 3 mm. Kärl 7(?) - en bukbit av finmagrat gods med grå insida och ljusbrun utsida. Ytstrukturen är korning. Ornerad med horisontella fåror. Godstjockleken uppgår till 5 mm. Keramiken kommer inte från samma kärl som föregående ornerade skärva. Det kan inte uteslutas att den har tillhört något av ovan nämnda kärl. Slutligen finns en utåtböjd mynningsrand av välbränt, rödbrunt gods. Det osäkert om mynningen tillhör något av ovan nämnda kärl eller ej.
De ornerade skärvorna, och eventuellt den sistnämnda mynningsranden, utgörs möjligen av Östersjökeramik. Keramik som påminner om den från kärl 5 har troligen påträffats inom den närliggande undersökningen OBM 8540, och har där placerats i 1200- eller 1300-tal. Resterande material utgörs av keramik av till synes ordinär järnålderskaraktär (äldre svartgods/ældre gråvare?). Det samlade keramikmaterialet dateras preliminärt till tidig medeltid, eller mer precist förmodligen 1200-tal.
